Lär dig hur en jaktstig arrangeras av SM vinnaren Ylwa Donaldsson från Torsås

Det finns en poängsumma som varje jaktstigsskytt känner igen utan att någonsin ha sett den på sitt eget startkort: full pott. Alla mål, alla stationer, ingen bom.

Ylwa Donaldsson, 44 år från Torsås, sköt den på SM 2018. 200 av 200.

Men det är inte därför vi ringde henne. Familjen Donaldsson har en egen jaktstigsbana på sina marker sedan 60-talet, och arrangerar tävling där varje år. Det gör Ylwa till något väldigt unikt: en skytt på absolut toppnivå som också har bred kunskap i hur det fungerar att arrangera jaktstigsevenemang.

Vi bad henne berätta om båda delarna.

"Jag har följt med pappa ut i skogen sen jag var liten"

Skyttet går i tre generationer i familjen. Ylwas farfar, Donald Petersson, sköt. Hennes pappa, Karl-Gustav Donaldsson, håller på med både skytte och jakt än i dag.

– Jaktstigsskytte och jakt har varit en stor del av min uppväxt. Jag har följt med honom ut i skogen sen jag var liten och även varit med på jaktstigstävlingar, säger Ylwa.

Hon började själv skjuta vid tio års ålder – först luftgevär, sedan hagel och jaktstig. Men på allvar blev det 2008, i samband med att hon tog jägarexamen.

– Dels för att min pappa håller på med det, sen blev det mer i samband med att jag tränade inför jägarexamen. Sen att vi också har en jaktstigsbana på våra marker.

Där finns nyckeln till mycket av det som kommer senare i den här artikeln. Tillgången till en bana att träna på, hemma, regelbundet.

Från tredjeplats till 200 av 200

Debuten blev en tredjeplats. Redan året därpå, 2009, stod hon på sitt första SM i Uppsala och slutade på 18:e plats av 56 damer. Sedan dess har hon tävlat regelbundet.

– När jag började träna regelbundet inför jägarexamen så kände jag att jag hade talang för det.

Två andraplatser på SM följde, 2013 och 2015. Och så kom Anderstorp/Gislaved 2018.

– SM 2018 var extra speciellt då jag fyllde stigen, 200p av 200, och blev 1:a i damklassen av 33 damer.

Full pott på stigen gav henne dessutom plats i särskjutningen om dagens bästa skytt – en uppgörelse mellan de skyttar som fyllt hela banan, oavsett klass. Där slutade hon fyra av totalt 358 startande. Samma år blev pappa Karl-Gustav tvåa i sin klass.

– Det betyder väldigt mycket, speciellt eftersom pappa också är svensk mästare.

Året därpå försvarade hon titeln i Odd utanför Herrljunga. Senast, 2025, blev det en andraplats i Liatorp.

Vad skiljer en riktigt bra jaktstigsskytt från en duktig skytt?

Svaret är inte svårare än man hade gissat.

– Träning. Har du möjlighet att träna regelbundet på jaktstigsbanor så blir du bättre än en skytt som inte har de träningsmöjligheterna. Det märks också på tävlingar.

Och så det andra, som bara går att skaffa sig med tiden:

– Det som också skiljer är att kunna hålla nerverna i styr vid avgörande situationer, att man har rutinen.

Hon lägger till en sak som är värd att ta med sig ut i skogen i höst: den som tränar på jaktstigsbanor blir också bättre som jägare. Vi har skrivit mer om den kopplingen i Förbered dig inför höstens jakt – träna på jaktstigen.

Det roligaste med grenen är enligt Ylwa banornas variation och människorna.

– Det är roligt att testa olika typer av banor. Ofta är det samma folk på de olika tävlingarna, så man lär känna varandra. Därför är SM-tävlingarna extra roliga, då man får tävla mot skyttar från hela Sverige som man inte möter i vanliga fall.

Det tråkiga är avstånden.

– Många jaktstigar i närheten av oss i Kalmar län har lagts ner sen pandemin. Det gör att det blir rätt långa resor.

Vilket för oss vidare till den andra halvan av samtalet. För det bästa sättet att slippa köra tjugo mil till närmaste stig är att någon bygger en närmare.

Så bygger ni en egen jaktstig

Får vilken skytteklubb som helst arrangera?

Ja, säger Ylwa. En skytteklubb kan ordna en jaktstig både för hagel och kula. Men förutsättningarna måste tänkas igenom noga.

– Det är viktigt att tänka på var jaktstigen ska vara, hur skjutstationerna placeras gällande säkerheten, som till exempel hageluppfång och kulfång, deltagarens säkerhet, rikoschett, personerna som jobbar på stationen.

Ska tävlingen dessutom ingå i en serie – som Beretta Cup – gäller seriens tävlingsregler utöver allt annat.

Tillstånd: så resonerar de i Torsås

– Vi har tolkat det så att en jaktstig är en tillfällig skytteträning som inte behöver besiktas och godkännas enligt säkB. Då hade en ny besiktning behövt göras varje gång ett mål flyttas eller skjutplatsen ändras, vilket hade varit ohållbart.

Konsekvensen av den tolkningen, som den tillämpas på deras marker: jaktstigen ligger utanför det ordinarie bantillståndet, och då gäller riktmärket om 5 000 skott per år och markägarens tillstånd.

Här är det värt att stanna upp. Polismyndighetens nya skjutbaneföreskrifter, PMFS 2025:9, gäller sedan augusti 2025 och innehåller ett avsnitt om skytte "där målens uppställning samt skjutplatserna varieras" – en ganska exakt beskrivning av en jaktstig som byggs om mellan tävlingarna. Där finns också regler som direkt påverkar hur figurerna får hängas upp om stålhagel ska användas. Vi har gått igenom dem i Plåtmålen och stålhaglet, och frågan om vem som egentligen ska besluta om tillstånden är i sin tur under utredning – se Vem ska besluta om skjutbanetillstånden?.

Platsen

Ylwas praktiska tips om platsen

• En bit från samhället. Så att skjutandet inte stör eller skrämmer hundar och människor.
• Lättillgängligt. Bra parkering, inte för tuff terräng.
• Framkomligt. "Man ska kunna gå stigen med barnvagn."
• Skyltat. Tydlig vägvisning fram till platsen.
• Befintliga vägar som del av stigen. Det gör logistiken ut till stationerna enklare – och gör att skyttar med funktionsnedsättning kan ta sig fram och delta.
• Naturligt kulfång och hageluppfång. Grushögar, höjder, raviner.

Och över allt annat: säkerhet för skyttar och funktionärer.

Banans dramaturgi

Ylwa beskriver en tiostationersbana inte som tio fristående uppgifter, utan som en kurva med en tydlig regi – där både kön vid ingången och skyttens humör vid utgången är designade.

Varför just den avslutningen? Svaret handlar om något helt annat än poäng:

– Har du skjutit fullt hittills så ska du ha möjligheten att fylla hela stigen. Detta gör att skytten får en positiv känsla som gör att de kommer tillbaka och pratar gott om stigen.

En bana som krossar folk på station tio får inga återbesök. En bana som låter den som skjutit felfritt gå i mål felfritt får det.

Figurerna och stationerna

– Stationer kan i princip se ut hur som helst.

På familjens bana är figurerna olika djur – räv, hare, råbock – utskurna i 4–5 mm plåt. Rörelsen skapas på en handfull olika sätt:

• Upphängda i en vajer spänd mellan träd
• Hjul som snurrar
• Hävstångsarmar
• Figurer som åker på räls

Figurerna går i olika hastigheter och på olika höjder. Själva träffområdet är ett eller två urskurna hål i figuren – kvadratiska eller rektangulära, i olika storlekar – där man fäster en lapp som ska träffas.

Det är alltså inte figuren som räknas. Det är lappen i hålet.

Svårighetsgraden – sex reglage

Ylwa listar sex parametrar som går att skruva på oberoende av varandra. Det är i praktiken hela verktygslådan för att bygga station 1 och station 8 av samma sorts figur:

1. Höjden på figuren
2. Hastigheten – eller stillastående, "vilket många har problem med"
3. Storleken på träffområdet
4. Avståndet
5. Riktningen – från höger eller vänster
6. Vinkeln – mot dig eller ifrån dig, uppifrån eller nerifrån

Notera punkt två. Ett stillastående mål låter enklare än ett rörligt, och är det ofta inte. Skytten hinner tänka.

Säkerheten, station för station

Här blir Ylwa som mest metodisk. Säkerhet är inget man löser för banan som helhet, utan något man går igenom en station i taget:

• I vilken riktning skjuter man?
• Hur är figurerna placerade?
• Finns kulfång och hageluppfång?
• Finns risk för rikoschetter?
• Skjuter man mot vägar, stigar eller andra ställen där folk går längs banan?

Sedan gäller det själva rörelsen genom banan.

– Viktigt att spärra av och markera var man ska gå på banan, så ingen person kommer in i skjutriktningarna.

Och bemanningen på stationen:

– Viktigt att det finns en skjutledare eller stationschef på varje station som avgör när det är säkert för skytten att ladda och skjuta. Viktigt att de som markerar vid stationerna finns bakom ett säkert skydd. Att de som markerar aldrig går fram förrän skjutledaren ger klartecken.

Bilderna ovan är från bygget av ett sådant markörskydd på familjens bana. Det är inget avancerat bygge – reglar, plank och en öppning – men det är skillnaden mellan att markörerna kan göra sitt jobb och att de inte kan det.

Funktionärerna – det svåraste av allt

– Detta kan vara det svåraste när man ska arrangera en jaktstig, att få ihop funktionärer.

Räkningen ser ut så här: en stationschef per station, plus 2–3 personer som markerar per station.

– På en jaktstig hos oss, med 9 stationer, krävs cirka 25–30 personer.

Ylwa har en konkret rekommendation till klubbar som vill komma igång men inte har trettio personer att ställa upp med:

– Det bästa tror jag vore om klubbarna hade färre stationer, till exempel 8 stycken, så maxresultat blir 160 poäng i stället för 180–200 poäng. Då krävs det färre funktionärer, och det kan gynna mindre klubbar att komma igång med tävlingsverksamhet.

En viktig detalj som sänker tröskeln ytterligare: markörerna behöver inte vara medlemmar i skytteklubben. Varje stationschef ansvarar för att ordna sina 2–3 personer, och de kan vara vem som helst.

Tävlingsdagen, timme för timme

Så här ser dagen ut i Torsås:

Dagen innan: klubbmästerskap och funktionärsskytte. Då går man också igenom vem som ska vara på vilken station.

Kl 08.00–08.30: funktionärerna samlas. Det gäller även sekretariatet, de som tar emot anmälan och kioskpersonalen. De som ska ut på stationerna hämtar sitt material – stationsskylt, ammunition, lappar att byta i figurerna.

Här finns ett litet organisatoriskt grepp som är värt att stjäla rakt av: allt sådant är förberett i en stor låda per station, märkt med stationsnumret. Ingen letar efter någonting på tävlingsmorgonen.

Kl 09.00–13.00: anmälan öppen och tävlingen igång.

Kl 13.30–14.00: prisutdelning.

Anmälan och klasser

Skytten anmäler sig på plats när hen kommer till tävlingen och fyller i ett startkort med namn, adress och klass.

De klasser Ylwa räknar upp som de vanligaste:

Klassgränserna går på kalenderår, inte på födelsedagen. Hela klassindelningen för 2026 – inklusive de nya damklasserna dam +50 och dam +65 – finns i Vilken klass ska du tävla i på jaktstigen?.

Kostnaderna

• Hageljaktstig: runt 250 kr att delta, något billigare för juniorer. Ammunitionen ingår i avgiften, finns på varje station och delas ut av stationschefen.
• Kuljaktstig: skytten har med sig egen ammunition.

Att ammunitionen ingår och delas ut på stationen är inte bara en serviceåtgärd. Det är också ett sätt att veta exakt vad som skjuts på banan – vilket i sin tur hänger ihop med diskussionen om bly och stål, som vi gått igenom i Blyfritt på jaktstigen.

Checklista: från idé till första tävling

1. Prata med markägaren först. Utan markägarens tillstånd finns ingen bana.
2. Stäm av tillståndsfrågan med polisen i ert län. Utgå inte från någon annans tolkning.
3. Välj plats efter framkomlighet och naturliga uppfång – inte efter var det råkar finnas en glänta.
4. Bygg 8 stationer, inte 10, om ni är en liten klubb. 160 poäng räcker gott, och funktionärsbehovet sjunker märkbart.
5. Regissera banan. Lätt och snabbt först, svårast på station 7–8, hyggligt i mål.
6. Gå igenom säkerheten station för station, inte som en helhet.
7. Bygg riktiga markörskydd och håll fast vid regeln att ingen går fram före klartecken.
8. Räkna funktionärer tidigt. 1 stationschef + 2–3 markörer per station. Markörerna behöver inte vara medlemmar.
9. Packa en märkt låda per station kvällen innan.
10. Kör funktionärsskytte dagen före. Ni hittar felen medan det fortfarande går att laga dem.

Sammanfattningsvis

Det fina med Ylwas genomgång är att man kan komma igång utan expertkunskap. Det mesta kan man lösa med planering så länge man är tillräckligt med folk och arbetar tillsammans.

Och tröskeln är lägre än de flesta klubbar tror. Åtta stationer i stället för tio ger 160 poäng, ett fullgott startfält och ett funktionärsbehov som en mindre klubb faktiskt klarar. Markörerna behöver inte ens vara medlemmar – de kan vara familj, grannar och jaktlagskompisar som får en trevlig dag i skogen på köpet.

Det finns gott om skyttar som i dag kör tjugo mil för att komma till start och som hellre hade kört två – och som gärna kommer tillbaka till en bana där de blev väl bemötta.

Så: har ni marken, ett gäng som vill hjälpa till och en lördag i augusti? Då har ni redan det mesta som behövs.

Vill du se vilka stigar som går just nu? Kolla kalendern eller kartan. Arrangerar ni själva? Annonsera er jaktstig här – och läs mer på För arrangörer.

Intervjun genomfördes av redaktionen i augusti 2026. Citaten är redigerade för läsbarhet. Uppgifterna om tillstånd beskriver hur arrangören själv tolkar regelverket på sin egen mark och är inte juridisk rådgivning – stäm alltid av med markägare och polismyndighet.